Symtom och klinisk bild

Skabb är en ektoparasitär hudinfestation orsakad av Sarcoptes scabiei var. hominis. Infestationen ger typiskt upphov till intensiv, ofta nattlig klåda samt papulösa eller eksematiserade lesioner i typiska hudlokaler såsom interdigitalt, på handleder, genitalt, kring midjan och på säte. Den kliniska bilden drivs i hög grad av en fördröjd immunologisk reaktion mot kvalster, ägg och faeces, vilket innebär att symtom vid primärinfestation ofta debuterar först efter flera veckor, medan återinfestation kan ge snabbare symtom.

Dermatoskopi och mikroskopi
Skabb bör särskilt misstänkas vid nytillkommen klåda med typisk distribution och nattlig klåda, samt när flera personer i samma hushåll eller nära omgivning utvecklat liknande besvär. Misstanken stärks ytterligare vid papulösa eller vesikulösa lesioner, rivmärken, noduli genitalt eller när patienten beskriver att besvären debuterat efter nära hudkontakt med en person som kliar sig.

Diagnosen är i första hand klinisk, men bör verifieras med dermatoskopi eller mikroskopi när detta finns tillgängligt. Dermatoskopi är ofta den mest praktiska metoden i öppenvården och kan vägleda till rätt område för provtagning inför mikroskopi. Mikroskopisk verifiering är värdefull när material kan tas från misstänkt gång eller annan representativ lesion, men negativt fynd utesluter inte skabb. Diagnostiken bör bygga på en sammanvägd bedömning av anamnes, lesionstyp, distribution och epidemiologiskt sammanhang.

Diagnostisk osäkerhet
Huvud- och halsengagemang ses sällan hos vuxna vid klassisk skabb, medan spädbarn och små barn oftare kan ha lesioner även i ansikte, hårbotten, handflator och fotsulor. Uteblivna fynd vid mikroskopi utesluter inte skabb och frånvaro av tydliga gångar får inte ensamt sänka misstanken om anamnes och distribution är typiska. I dessa situationer är det ofta mer ändamålsenligt att behålla skabb som arbetsdiagnos, samtidigt som differentialdiagnostiken hålls aktiv.

Om diagnosen inte kan verifieras vid första bedömningen rekommenderas ofta lokal steroidbehandling och mjukgörande som symtomlindring, följt av snar förnyad klinisk bedömning inom 1–2 veckor. Vid kvarstående diagnostisk osäkerhet, atypisk klinisk bild eller misstanke om komplicerande dermatos bör patienten bedömas av hudspecialist.